Visarun till Kambodja med sjuk Max

I förra veckan sa Jimmy och jag till varandra att det var så skönt att barnen varit sjuka så lite som de har. Milla har haft feber en dag och Max har haft lite feber och kass mage i fyra dagar. Annars har de hållit sig friska som nötkärnor. Givetvis blev de sjuka nu, i och med att vi pratat om hur friska de är och vi var tvungna att ta oss över gränsen eftersom våra visum gick ut idag. Milla tvingades vi ge lavemang härom dagen eftersom hon var stenhård i magen och Max blev förkyld i förrgår, för första gången sedan vi lämnade Sverige. Vi packade vatten och spel på våra mobiler för att underhålla barnen i bilen till Kambodja, Max själv tog med sig feber och krupphosta. Han hostade hela vägen till den kambodjanska gränsen och hela vägen hem igen. Taxichauffören påtalade att vi borde ta honom till en doktor och tittade suspekt på oss när Jimmy sa att kruppen brukar gå över efter ett tag. Ungefär som apotekaren som i förra veckan idiotförklarade oss för att vi inte kollat upp några prickar Milla haft väldigt länge.

Två killar tog hand om allt pappersarbete vid gränsen, för 100 baht per person. Som hittat och väldigt skönt att slippa göra det själv med två griniga, varav ett febrigt och hostigt barn kring benen.

Taxiresan till gränsen tog ungefär två och en halv timme. När vi kom dit högg en kille oss och förklarade att de tog hand om allt pappersarbete för 100 baht per person. Det enda vi behövde göra var att skriva under. Medan tulltjänstemännen behandlade våra papper gick vi till taxfreezoonen och kikade i fem minuter. Eftersom vi saknade visum till Kambodja fick vi inte gå in i landet. Det vi såg av Pak Khlong i Kambodja var mer nedgånget än i Poi Pet, där vi var förra gången. Här var det grusvägar som gällde och fler handdragna kärror. Jimmy köpte lite billig Absolut och sen gick vi tillbaka till den thailändska sidan av gränsen. Kön till passkontrollen ringlade hur lång som helst men killen som hjälpte oss med pappersarbetet klämde in oss väldigt långt fram i kön. Han gav någon sorts förklaring till dem som stod precis bakom oss, antagligen handlade det om att vi hade barnen med oss, men det gav väldigt många sura blickar från folk längre bak i kön.

Klockan 14 var vi tillbaka i Ban Phe med 14 nya visum-dagar, precis så många vi behöver innan hemresan. Det var 35 grader varmt så vi gick och slängde oss i poolen. Vi satte på AC:n i huset för att kyla ner lite och som tur var lagades den igår. Ett relä eller liknande la av i den i förrgår natt så när vi vaknade var det lika varmt inne som ute. Även om vi vant oss vid värmen så har vi även vant oss vid lyxen att ha en AC.

I poolen gör vi numera diverse konster. Om någon undrar varför Max är alldeles krokig när vi kommer hem så har ni förklaringen här:

Det var väldigt jobbigt att vara i mitten enligt Max.

Avslutar med en bild från moppeturen hem från kvällens middag, behöver jag tillägga att Max är feberfri nu?

Max satt framför Jimmy hem.

En reaktion på “Visarun till Kambodja med sjuk Max