Bara ett par veckor kvar

Sista lunchen i Ban Phe för mormor och Gösta var även den sämsta matmässigt. Betyget på restaurangerna kring Pinary Park löd annars att de aldrig ätit så mycket god thaimat som här.

I fredags vinkade vi av mormor och Gösta på busstationen. Milla var sur för att de skulle åka och vägrade säga hej då. Mormor och Gösta såg fram emot ett par dagar i Bangkok innan hemresan till Sverige och själva tog vi oss till Rayong för att besöka immigrationskontoret. Eftersom vi hade visum för 60 dagar tänkte vi ansöka om att förlänga det. Vårt single entry visum skulle enligt ambasadtjänstekvinnan i Stockholm gå att förlänga med 30 dagar. Vi åkte songtaew till Rayong och tog därefter en taxi till immigrationskontoret. Vi hade avtalat ett pris för att åka fram och tillbaka, taxichauffören som inte pratade ett ord engelska ringde en vän som pratade knackig engelska och räckte telefonen till Jimmy. Tydligen ville han veta hur lång tid han skulle behöva vänta, vilket vi hade ganska svårt att avgöra innan. Han kunde vänta till klockan 15 sen var han tvungen att åka eftersom han började jobba klockan 15.30 någon annanstans. Vi fyllde i de blanketter som krävdes, kopierade våra departurecards och pass och fick därefter beskedet att de enbart kunde förlänga våra visum med sju dagar. Problemet var att vi hade lämnat landet när vi åkte till Kambodja och därför bara fått visum för 15 dagar när vi kom tillbaka. Ett sådant visum är inte möjligt att förlänga mer än de sju dagar de erbjöd oss och vårt enda alternativ är att åka till Kambodja, igen. Gör vi det får vi återigen 15 dagar och det är precis vad vi behöver för att vara i Thailand lagligt ända tills vi åker hem den 12 april. Stannar vi utan giltigt visum bötfäller de oss med 500 baht per dag per person när vi väl försöker lämna landet. Vi betalade 1 900 baht per person för våra sju dagar och tog taxin tillbaka till Rayong. Klockan var bara 14.15 så det var gott om tid kvar. Tillbaka i Rayong köpte vi glass på köpcentrat innan vi tog en Songtaew tillbaka till Ban Phe.

Vi börjar ställa in oss på ännu en resa till Kambodja men den här gången satsar vi på den närmsta gränsen för att minimera restiden. Om drygt två veckor måste vi göra resan. Surt men sant.

I Pinary Park, området där vi bor, har ganska många av dem vi lärt känna åkt hem. Milla tycker nog det är jobbigast eftersom hon är van att springa mellan en del av husen och inte förstår att det är tomt eller bor andra människor där nu. Max är nog den som reagerar minst. Både Jimmy och jag tycker det är tråkigt att så många försvinner. Men å andra sidan är det knappt fyra veckor tills vi själva gör det. Vi avslutar med tre dagar i Bangkok så jag inser nu att vi bara har tre veckor och en dag kvar i området. Tiden går sjukt fort.

3 reaktion på “Bara ett par veckor kvar

  1. Vi ser fram emot när ni kommer hem :) Men tiden går fort det håller jag med om… Njut!

    • Barnen ser väldigt mycket fram emot att komma hem till Maja och Martin, vi ser fram emot att komma hem och grilla och dricka öl med er på altanerna!

      • Vi med! Idag satt jag och solade på altanen och imorgon ska det bli ännu varmare så när ni kommer hem är nog altanmöblerna framme redo att användas :) Kram